lab rapport

Förbränning av järnull

Syfte: Jag ska undersöka vad som händer när jag tänder eld på järnull.

Material:

·      Balansvåg

·      Järnull

·      Tändstickor

·      Metall bricka

Metod:

·      Byggt en balansvåg (som på bilden)

·      Häng järnull på båda sidorna av vågen, lika mycket massa på båda sidorna av vågen.

·      Järnullen ska vara fluffig.

·      Tänd eld på den ena järnulls tussen.

·      Se vad som händer.

Hypotes:

Jag tror att sidan man tänder eld på blir tyngre eftersom att järnullet smälter och blir mer kompakt.

När järnullet har brunnit klart tror jag att det inte kommer ha behållit sin fluffighet.

Resultat: När man gör det här experimentet så måste man vara försiktig när man hanterar järnullet då det är ganska vasst. Man måste också vara försiktig då man använder eld.

När vi tände eld på järnullet så började det glöda. Små glödande bitar föll ner på metall brickan.  Efter ett tag så blev det svårt att få järnullet att brinna då det tog slut på järnet. När det hade slutat brinna så hade det eldade järnullet bytt färg. Innan vi eldade det var det grått men efter att vi hade eldat det så blev det svart, blå aktigt. Den eldade järnullen hade små klumpar i sig, och vågen visade att den sidan var tyngre.

 

Slutsats:

När vi eldade järnullet så började det glöda och det blev små kulor som ramlade av järnullet. Järnullet ändrade färg och blev tyngre.

Min hypotes stämde inte så bra. Det ända jag hade rätt var att jag trodde att den sidan man eldade på skulle bli tyngre. Jag trodde det skulle bli tyngre eftersom att det blev kompaktare men det blev tyngre för att det blev 10 st atomer istället för 4 st.  När man tillförde värme till järnullet så reagerade det med syret i luften vilket skapade molekyler med mer atomer än förut. Nu är det 2 st järn atomer och tre stycken syre i varje atom. Järnullet behöll det mesta av sin fluffighet och det smälte inte så som jag trodde.

Det som hände var att järnatomen (Fe) reagerade med värmen från tändstickans eld och syret från luften. Då blev det en kemisk förening. Grundämnet järn(Fe) reagerade med ämnet syrgas (O₂) med hjälp av värmen. Då bildades det ett nytt ämne som heter järnoxid.

Innan vi påbörjade experimentet så var järnullet i fast form det var även i fast form efter att vi hade utfört experimentet. Syret var i gas form innan vi gjorde experimentet men efter vi hade tillsatt värmen och järnet så blev syret i fast form. Då hade det bildats molekyler som innehöll 2st järnatomer och 3st syre atomer. Eftersom att molekylerna innehåller syre atomer vilket inte det järnullet vi inte hade eldat innehåller så blir den eldade sidan tyngre.

Slutresultatet blev järnoxid vilket är väldigt vanligt i naturen. Järnoxid är även en av bestånds delarna i rost. Det är viktigt att veta hur rost uppstår så man kan förebygga det. Det kan t.ex. uppstå av fukt och värme. Då kan man behandla föremålet och förebygga det. Järnoxid vilket är en av bestånds delarna i rost är mycket vanliga i naturen, i havsbottnar, sjöar och floder hittar man järnoxid, så järnoxid är något naturligt som finns lite överallt. 

När vi gjorde detta experiment så mätte vi ut järnullen utan våg. Vi försökte få balansvågen jämn på båda sidorna vilket var ganska svårt. Eftersom att vi använde ögonmått så kanske inte vågen var helt rak vilket kan ha gjort att resultatet inte blev exakt. Jag skulle vilja göra om detta experiment fast då i olika klimat. Jag skulle vilja se hur resultatet förändras om jag t.ex. befinner mig i ett kallt eller varmt rum.